Stegräknare.

Min vardag | torsdag juli 16 2009 21:16 | Comments (11)

Jag införskaffade en stegräknare för ett tag sen.. Rätt bra om man vill hålla koll på hur mycket man rör på sig och hur mycket mer man BORDE röra på sig ;) Tror att vi kvinnor är rekommenderade att gå 10 000 steg per dag, för att röra på oss tillräckligt. Jag trodde det inte var så himla långt att komma upp i, men det blir en del springande ändå har jag märkt.. Först och främst har jag ju ett jobb nu där man går mycket och springer fram och tillbaka mellan avdelningarna.. Och sen går jag ju till och från jobbet varje dag, vilket är 30 min promenad x 2. Det brukar bli ganska precis runt 10 000 steg. Så man måse med andra ord röra på sig ganska mycket! Idag var jag och sprang en vända efter jobbet också vilket gjorde att jag fick lite mer idag…

sommar09-087
Har börjat lite smått med att springa igen nu.. Men bara 3-4 km åt gången så är inte mycket alls, men vill mjukstarta lite.. Har inte sprungit på flera månder och har sjukt kass kondition.. Man är ju ingen athlet direkt ;) För er som inte vet så har ja inte kunnat springa eftersom jag fått konstiga krampanfall i magen efteråt när jag sprungit.. Allt började för typ 3-4 år sen att jag fick magknip i flera timmar efter att jag sprungit. Har alltid haft massa problem med min känsliga mage, men när det blev problem bara för att jag tränade så fick jag nog. Jag tog tillslut kontakt med läkare och de gjorde MASSOR med undersökningar, men hittade inget fel och kliade bara sig frågande i huvudet hur det kunde bli så.. De sa tillslut att jag fick börja äta smärtstillande och stoppande piller när jag skulle träna.. Öh? Kändes ju himla sunt när man inte ens visste vad som var fel.. Typiskt läkare att bara skriva ut nå jävla piller när de inte kommer på nåt annat! Jag blev less på att jag inte kunde få hjälp så jag slutade helt enkelt att springa, för det blev liksom inte direkt värt det. Men sen efter att jag varit i Afrika i höstas, så har mina magbekymmer tredubblats typ.. Jag åt malariamedicin under 4 månaders tid, så först trodde jag att det hade med dom att göra, men sen fortsatta det trots att jag slutat med dom.. Och nu började anfallen komma av flera orsaker: om jag druckit alkohol, om jag sprungit, om jag var lite förkyld.. Och det kommer jätteplötsligt! Jag får sjuuukt ont i magen, verkligen kramp, och det kan sitta i upp till 12 timmar. Jag spyr som en gris (verkligen spyr och spyr och spyr), kallsvettas hela tiden, svimmar, kan inte stå på benen.. och blir verkligen HELT KNÄCKT.. En gång kom det när jag var på gymmet och då hann jag inte ens hem utan blev liggandes efter gatan på hemvägen. INTE KUL. Går inte ens att beskriva hur jävla ont det gör i magen…

Så därför har jag återigen blivit indragen i en ny utredning.. De har tagit HUR många prover som helst.. Kollat salmonella, parasiter (de trodde nämligen först att jag fått ett litet kryp med mig i magen hem från Afrika förstår ni, men det var det inte tack och lov, PJUH) kollat massa bakterier, kollat alla blodvärden, kollat massa allergier osv osv.. De hittar INGET. Jag har remiss till bukspecialist nu och har massa roliga (!) undersökningar framför mig, men de har en liten misstanke om att det kan vara bukmigrän. (Efter flera års kliande i huvudet) Jag hade aldrig hört talas om något dyligt innan, trodde läkaren drev med mig först….. Men tydligen: det finns något som heter så. Det är i princip samma sak som migränanfallen man får i huvudet fast i magen istället. Tydligen väldigt ovanligt och det är väl självklart att man ska drabbas av något sånt.. :O Jävla Ufo som man är. Men tydligen så kan det lösas ut av massa olika saker, som olika sorters mat, alkohol, stress.. osv.. När jag googlade om det så stämde allting förvånansvärt bra. Så jag kanske har bukmigrän?? Tyvärr finns inget prov att ta för att diagnostisera det här så, man måste utesluta allt annat i princip..  Är det någon som vet något om bukmigrän, vad som helst eller har haft samma problem som mig, så skriv gärna!?!

Men nu som sagt, efter flera månaders uppehåll från springningen, eftersom jag inte vågat efter alla anfall jag haft.. Så har jag iaf börjat lite smått igen nu, och so far so good. Sen jag började med GI-maten känns det som jag mår mycket bättre. Jag får väl återkomma om hur det går :)

För övrigt hade jag och A en underbar kväll igår, som alltid ♥

Köpte mat och sen hämtade jag upp honom vid tåget och drog med honom till Victoriasjön- eller grustaget med vita klippor som jag kallar det ;) Där blev det lite picnicande i kvällssolen. Myspys.

Nu är det bara en dag kvar till helg!!!!

Victoriasjön

Victoriasjön

Skönaste frisyren när man ledsnat ur på en lugg....

Skönaste frisyren när man ledsnat ur på en lugg....



Personligt

Blogglista.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se



Personligt

11 kommentarer »

  1. Comment by pernilla — 16 juli 2009 @ 22:46

    kul att du skaffat blogg nu. lägger in den på favoriter:)

  2. Comment by Maria Sjöden — 18 juli 2009 @ 11:51

    Jo 10 tusen är allt rätt många steg. Märkte jag med förr innan jag tappade min räknare. Är väll kanske en mil ca eller så. Jag tar korta steg oxå *hihi*. Hoppas att det funkar bra för dej nu att springa! Så handikappande att inte kunna röra på sig & träna som man vill /känner för. Fint att GI maten funkar så bra åt dej också.

  3. Comment by jess — 18 juli 2009 @ 18:31

    har läst ikapp lite om vad du hunnit med sedan sist:) Jobbigt med alla prover de måste ta på dig men vi får hoppas att det denna gång ska ge något resultat å att du får vettig hjälp å inte bara se dem klia sig i huvudet å inget mer. Å den där picknicken vid sjön lät hur mys som helst:) kul å uppdateras om ditt liv,ska glo på bdb sen när jag har tid å ork..antar att det är en del att ta igen där med. Puss å kram vännen

  4. Comment by Linna — 18 juli 2009 @ 20:05

    heuj söt,
    nu är jag tillbka o har kikat påallt i din blogg. du skriver så himla bra!! =) i love to read! skrattar åt allt hihi.

    ja kommenterar inte så mkt nu utan säger att du ä så fin på alla bilder o jag tycker om att läsa allt du skriver.

    hoppas det mys massa mest nu. det gör vi <3 har saknar min K massa nu o inte haft teckning för fem öre ^^
    puss på dej

  5. Comment by Jessica — 19 juli 2009 @ 19:39

    Usch och fy för dina magbesvär säger jag bara ännu en gång. :( Känns så jobbigt att inte kunna hjälpa! Visst känns det typiskt läkare att bara skriva ut nåt piller också och tro att de ska slippa patienten sen. SUCK!! Hoppas verkligen att alla dessa (plågsamma) undersökningar ska ge resultat så du kan få bukt med problemet.
    Lät som en härlig picknick också, ser så fint ut där av vad man ser på bilderna. :)
    Puss o kram

  6. Comment by astrid — 19 juli 2009 @ 23:35

    snygg du var i flätad lugg! puss ;*

  7. Comment by Elin B — 23 juli 2009 @ 21:56

    Vilken charmig blogg! Ska börja följa den på allvar imorron, nu ikväll kikar jag bara igenom lite snabbt.
    Hoppas att du får den hjälp du behöver med stackars magen!
    Och UNDERBAR inbakad fläta i luggen, vad du kan! :)

    Läser ikapp mer sen. KRAM

  8. Comment by Anders — 29 september 2009 @ 19:41

    Hej
    Jag har också fått diagnosen bukmigrän. Ja, den måste vara ovanlig för det finns inte många träffar om man googlar på bukmigrän eller magmigrän. För mig är det inte så ont, utan mer en diffus orolig spänningsvärk som är lindrig. Jag har fått något som heter metoprolol mot besvären men har inte prövat det än, för neorologen sa att jag skulle äta en tablett om dagen, hela tiden, och det lät inte så roligt eftersom jag är bara 40 år än och vill helst kunna utreda vad som är grundorsaken till problemet och bli av med det. Jag har fått primperan mot illamåendet och har sedan dess inte kräkts, något som jag förr kunde göra i flera timmar vid anfallen.
    Har något hjälpt för dig? I så fall får du gärna höra av dig.
    / Anders

  9. Comment by anna — 26 oktober 2009 @ 11:37

    Hej! Hur har det gått med din bukmigrän? Skulle vilja att du mailar mig så jag kan fråga dig lite saker Hälsningar Anna

  10. Comment by Karl — 14 november 2009 @ 19:27

    Hej,

    Jag är 35 år och fick diagnosen bukmigrän när jag var 13 år. Sedan försvann det. Nu fick jag tillbaka det för fem år sedan. Jag får ont i huvudet, och en timme senare börjar jag kräkas. Gör så i några timmar och efter 8-12 h har allt gått över och man är bara matt. Under dessa 12 h somnar jag många gånger, men vaknar efter 10-60 minuter. Man är mycket trött efteråt.

    Prova vanlig migrän medicin. Om du är snabb, dvs så fort du får minsta känning, så tar du tabletter. Jag använder Eeze som är receptfritt på apoteket.

  11. Comment by Kristina — 08 januari 2010 @ 20:36

    Hej,

    Åh, vad skönt det är att höra att fler än jag har bukmigrän. Jag har haft magsmärtor och frekventa kräkningar (1-2 ggr/timme) sedan jag var 4 år. Idag är jag 23. Det går väldigt fort från det att kräkningarna börjar tills jag blir uttorkad och måste söka hjälp för att bli uppvätskad. Jag blir otroligt trött och får en olustig känsla innan kräkningarna sätter igång – och sen är det kört!
    Mina anfall har ett förlopp på ca 2 dygn. Det är som att tarmarna slutar att fungera, allt som dricks eller äts, kommer upp lika fort!
    Förebyggande är kost, motion och sömn för min del. Detta har jag skött galant och faktiskt varit symtomfri i 3 år – tills jag blev gravid. Vanliga gravidsymtom som morgonkräkningar, trötthet osv var rena rama migränfällan för mig och jag åkte in och ut på sjukhus från v6-23 i magen!!!! Fick diagnosen hyperimesis (extrema kräkningar vid gravididet), kanske det var med en blandning av bukmigrän. Inte många läkare som vet vad det är. Olustigt värre!

    //Kristina, stolt mamma till världens underbaraste Alfred!

RSS feed. TrackBack URI

Lämna en kommentar

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu